Nya avgöranden inom försäkring och entreprenad från hovrätterna

Landets hovrätter har under 2022 bland annat prövat frågor om vilken part som står faran för en fastighet i samband med dess överlåtelse när brand inträffar, vilken part som ansvarar för vattenskada och hur krav på skadestånd ska utformas för att vara giltigt.

Finns försäkring på plats när det väl brinner?

Ett moderbolag överlät en fastighet till ett dotterbolag och köpebrev upprättades den 10 juni 2019. Avsikten med överlåtelsen var att senare överlåta fastigheten till annat bolag genom överlåtelse av aktierna i dotterbolaget (paketering). En brand inträffade på fastigheten den 14 juli 2019. Svea hovrätt prövade om moderbolaget, som hade en fastighetsförsäkring, skulle kunna anses vara fastighetens ägare eller ansvarigt för fastigheten i enlighet med försäkringsvillkorens lydelse när branden inträffade.

Hovrätten hänvisade till 4 kap. 11 § jordabalken gällande vem som står faran för en fastighet i samband med dess överlåtelse. Av den bestämmelsen följer att säljaren står faran när fastigheten är i dennes besittning. Faran ligger däremot på köparen om fastigheten inte tillträtts till följd av dröjsmål på köparens sida. Av bestämmelsen följer att faran övergår från säljaren till köparen vid det avtalade eller faktiska tillträdet. Regeln utgår från att parterna i avtalet bestämt en tillträdesdag och säger inget om de fall där parternas avtal saknar sådan reglering. Av förarbetena till bestämmelsen framgår att om parterna inte bestämt någon dag för tillträde kan det antas ska ske utan uppskov.

Moderbolaget har haft åberops- och bevisbördan för att bolaget var ägare eller ansvarat för egendomen vid tidpunkten för branden. Moderbolaget hade inte i grunden för talan i målet åberopat att det träffats någon särskild överenskommelse om tillträde. Hovrätten fann därför att dotterbolaget ansågs ha tillträtt fastigheten i samband med att köpebrevet upprättades, vilket var i tiden innan branden. Moderbolaget stod inte längre faran för fastigheten när det brann och någon försäkringsersättning skulle därför inte utbetalas från försäkringsbolaget. Inte heller ansågs moderbolaget ha ett försäkrat intresse i den skadade egendomen baserat på rollen som hyresvärd. Jämkning enligt 36 § avtalslagen var inte heller aktuell.

Se Svea hovrätts dom den 9 december 2022 i mål nr T 7758-21.

Det kan konstateras att vikten av att noga kontrollera att det finns försäkringsskydd (och lämpligt sådant) vid varje given tidpunkt inte nog kan understrykas. Än större risk kan, som synes här, det vara i sådana fall där fastigheter ska byta ägare i flera led och avtalet saknar reglering om tillträde.

Vattenskada; vem ansvarar, när avslutas entreprenadtiden och hur ska krav på skadestånd utformas?

En entreprenör och beställare ingick entreprenadavtal baserat på standardavtalet ABT 06 avseende arbete med byte av solskydd. En underentreprenör utförde vissa av dessa arbeten. En vattenskada inträffade pga. att underentreprenören med en saxlift kom åt sprinklersystemen. Montören hade snott en lina som gardinerna monterades på runt sprinklersystemets rör. Linan satt också fast i saxliften. När saxliften sänktes eller kördes drog den med sig linan med sådan kraft att en rörkoppling brast och stora mängder vatten läckte ut med stora skador som följd.

Enligt ABT 06 kap. 5 § 11 ansvarar entreprenören för skada som inte avser skada på entreprenaden om skadan beror på vårdslöshet. Entreprenören ansvarar vidare för dess underentreprenörer enligt ABT 06 kap. 5 § 12. Domstolen konstaterade att den grundläggande frågan vid en vårdslöshetsbedömning är om den påstått oaktsamma borde handlat på något annat sätt. Vid en prövning av kraven på aktsamhet ska risken för skada vägas in, den sannolika skadans storlek, möjligheten att förekomma skadan och möjligheten att inse risken för skada. En helhetsbedömning ska ske vid avgörandet om ett annat agerande hade krävts. Domstolen fann att den saxlift som framfördes inomhus i aktuell miljö ställde krav på viss grad av aktsamhet och risken för skada på egendom vid manövrering av saxliften var inte obetydlig. Det borde underentreprenören ha insett. Underentreprenören hade att genom lämpliga åtgärder se till att saxliften kunde framföras säkert. En lämplig åtgärd, som inte hade medfört kostnader eller andra olägenheter, hade varit att visuellt kontrollera att saxliften kunde manövreras utan hinder. Det hade sannolikt inneburit att skada inte uppkommit.

En annan fråga var om krav på skadestånd hade framställts i rätt tid. Enligt ABT 06 kap. 5 § 21 ska anspråk på skadestånd avseende skada som framträtt under entreprenadtiden framställas skriftligen till motparten senast tre månader efter entreprenadtidens utgång. Domstolen behövde bestämma när entreprenadtidens utgång var. Hovrätten hänvisade till ABT 06 kap. 7 § 12 och redovisade att en entreprenad kan godkännas i samband med slutbesiktning, men också på andra sätt som framgår av bestämmelsen. Hovrätten ansåg att parterna enligt sista stycket i kap. 7 § 12 fick anses ha avtalat om att avlämnande av entreprenaden skulle ske på annat sätt än genom slutbesiktning. I samband med beställarens slutbetalning ansågs godkännandet av entreprenaden uppfyllt och att entreprenadtiden gick ut i samband därmed. Ett e-mail som hade skickats innan entreprenadtiden löpte ut ansåg domstolen inte uppfyllde kriterierna för framställande av krav på skadestånd. E-mailet innehöll information och beskrivning av den praktiska hanteringen av skadan och det framgick att bolaget skulle ”återkomma med ett specificerat skadeståndskrav”. Domstolen anmärkte på att e-mailet var ställt till försäkringsbolaget och inte ansvarig entreprenör. Det klargjordes inte heller i e-mailet att ett krav på skadestånd gjordes gällande mot entreprenören eller grunden för det kravet. Eftersom krav på skadestånd därefter inte framställdes förrän omkring ett år efter entreprenadens färdigställande, framställdes det kravet inte i rätt tid. Inget skadestånd skulle därmed utgå. Hovrätten ansåg det inte heller visat att beställaren avstått från sin rätt att göra invändning om för sen reklamation. Rätten att invända att köparen reklamerat för sent kan gå förlorad om förhandlingar inleds med köparen, utan att anmärka något om att reklamation skett för sent. Av särskild betydelse är om part genom sitt agerande gett köparen särskild anledning att tro att avstående skett från att göra invändning om för sen reklamation. Om säljaren däremot från början intar en avvisande hållning kan det inte anses oskäligt att bibehålla rätten att senare göra invändning om att kravet framställts för sent.

Se Svea hovrätts dom den 30 november 2022 i mål nr T 795-21.

Det är intressant när domstolen uttalar sig om specifika bestämmelser i standardavtalen som inte används dagligen, i det här fallet ABT 06 kap. 7 § 12 åttonde stycket, men som har betydelse i de fall någon slutbesiktning av entreprenaden inte genomförs.

Konsultansvar – hur ska krav på skadestånd utformas?

Göta hovrätt har i fråga om skadestånd enligt ABK 09 för konsult funnit att innehållet i ett e-mail inte utgjort ett krav på skadestånd enligt ABK 09 kap. 5 § 6.

Av aktuell bestämmelse följer att krav på skadestånd ska framföras skriftligen inom tre månader efter det att beställaren fått skälig anledning att anta att konsulten är ansvarig för skadan, dock senast nio månader efter det att beställaren fått kännedom om skadan. Av ordalydelsen i bestämmelsen framgår att krav på skadestånd ska framföras skriftligen. Någon definition av begreppet ”krav på skadestånd” finns inte i ABK 09 och det framgår inte heller hur ett sådant ska vara utformat.

Domstolen framförde att det inte behöver anges ett visst skadeståndsbelopp enligt bestämmelsen, men att det klart ska framgå att det är fråga om ett skadeståndskrav och att grunden för kravet ska anges. Domstolen uttalade, med hänvisning till doktrin och praxis, att vid en avvägning mellan intressena att reklamationen ska ske snabbt och att den ska vara preciserad synes tidsaspekten väga något tyngre. Det konstaterades att det av e-mailet varken i rubrik eller text framgick att det var fråga om ett skadeståndskrav. I det aktuella e-mailet angavs bland annat att ”Om bedömningen blir att det finns felaktigheter i handlingarna kommer vi att ta kontakt med er för att tillsammans hitta en lösning för reglering av de extrakostnader som belastar projektet”. Domstolen fann att utformningen närmast lämnade öppet om krav skulle komma att framställas. Även om det i e-mailet framgick en grund för ett skadeståndsanspråk kunde beställaren inte genom meddelandet anses ha framställt ett skriftligt krav på skadestånd. Talan om skadestånd ogillades därför.

Se Göta hovrätts mål den 23 maj 2022 i mål nr T 4319-21.

Det frister som ska efterlevas i standardavtalen är ofta korta och om de missas kan det få stora konsekvenser, som i det här fallet, rätten till ersättning bortfaller. Vid framställande av krav, såsom krav på skadestånd, är det inte rätt tillfälle att uttrycka sig försiktigt och vagt. För att bibehålla rätten till ersättning behöver det tydligt framgå att skadestånd krävs och varför. Det är detta och rättsfallet ovan exempel på.

Har du frågor eller funderingar gällande framställande av skadeståndskrav eller annat?