Styrd och insprängd totalentreprenad – Vem bär ansvaret när avtal och verklighet inte stämmer överens?

Inom entreprenadrätten är ansvarsfördelningen mellan beställare och entreprenör en av de mest centrala och tvistedrabbade frågorna. Standardavtalen AB 04 och ABT 06 syftar till att skapa tydlighet genom att definiera parternas roller. I praktiken är det dock vanligt med hybridformer, där ansvaret för projekteringen inte följer den modell som standardavtalet föreskriver. Det råder avtalsfrihet, men att föra in denna typ av justeringar i avtal riskerar att skapa en gråzon där ansvaret för fel och brister kan bli oklart. Frågan är vad som händer när parterna väljer ett standardavtal, men i praktiken agerar enligt ett annat?

Grundprinciperna i standardavtalen

För att förstå problematiken måste man utgå från den grundläggande skillnaden i ansvarsfördelningen mellan de två huvudsakliga entreprenadformerna. 

Vid en utförandeentreprenad, reglerad av AB 04, är det beställaren som ansvarar för projekteringen (framtagande av ritningar och andra handlingar) och därmed för den färdiga produktens funktion. Entreprenören i sin tur har i uppgift att utföra arbetet i enlighet med de handlingar som beställaren har tillhandahållit. 

Motsatsen är totalentreprenaden, reglerad av ABT 06, där entreprenören ansvarar för såväl projekteringen som utförande av arbetet. Detta betyder att entreprenören inte enbart har ett utförandeansvar utan även ett funktionsansvar, innebärande att denne ska säkerställa att den färdiga entreprenaden uppfyller de avtalade funktionskraven. 

När verkligheten avviker från avtalet

Högsta domstolen har i flera avgöranden slagit fast att det inte är avtalets benämning, såsom ”generalentreprenad” eller ”totalentreprenad”, som är avgörande för ansvarsfördelningen. I stället måste en bedömning göras av vad parterna faktiskt har avtalat och hur de har fördelat uppgifterna mellan sig. Denna princip är central för att förstå både den insprängda respektive den styrda totalentreprenaden.

Den insprängda totalentreprenaden (utförandeentreprenad med funktionsansvar)

En ”insprängd totalentreprenad” uppstår när parterna har ett avtal om utförandeentreprenad (AB 04 eller äldre motsvarighet), men där entreprenören åtar sig projekterings- och funktionsansvaret för en avgränsad del av entreprenaden.

Det ledande rättsfallet inom detta område är NJA 2009 s. 388 (Takkupemålet). En beställare och en entreprenör hade ingått ett avtal gällande uppförande av ett hundratal enfamiljshus, som betecknades som ”generalentreprenad” i enlighet med AB 72, dvs. en form av utförandeentreprenad. Trots detta hade entreprenören tillhandahållit konstruktionsritningarna för bl.a. takkuporna till byggnaderna. Vid slutbesiktningen upptäcktes fuktgenomslag i anslutning till ett stort antal av de takkupor som husen var försedda med och frågan i målet var om entreprenören var ansvarig för felen. 

Högsta domstolen fann att entreprenören hade ett funktionsansvar för takkuporna, trots att entreprenadformen var en utförandeentreprenad. Entreprenören ansågs ansvarig både enligt de enskilda villkoren i kontraktet, som enligt bestämmelsen om uppgiftslämnarens ansvar enligt AB 72 kap. 1 § 9 (nuvarande ABT 06 kap. 1 § 6). Vad gällde de enskilda villkoren i kontraktet fanns skrivningar om att ”färdigprojektering av byggnaderna ingår och utföres av oss”, ”kontraktssumman avser en fullt funktionell produkt” och att entreprenören under garantitiden hade ”fullt ansvar för fel och brist, som har samband med projektets funktion”. Dessa individuellt avtalade villkor hade enligt Högsta domstolen företräde framför standardavtalets generella ansvarsfördelning och innebar att entreprenören hade ett strikt ansvar för takkupornas funktion. Vad gällde AB 72 kap. 1 § 9 reglerade denna bestämmelse att den part som tillhandahöll ”uppgifter, undersökningsmaterial och handlingar jämte däri angivna konstruktioner” svarade för riktigheten av dessa. Högsta domstolen klargjorde att denna reglering även gällde den som tillhandahöll en konstruktion, vilket också innefattade ett ansvar för konstruktionens lämplighet för sitt ändamål. Ett godkännande befriade inte den part som tillhandahållit uppgiften, varför ett uttryckligt övertagande av ansvaret hade krävts. Något sådant fanns inte i förevarande fall. Eftersom entreprenören hade tillhandahållit ritningarna, ansvarade denne därför för takkupornas funktion. Rättsfallet visar därmed tydligt att ansvaret följer den part som faktiskt utför projekteringen, oavsett vad avtalet rubricerats som.

Den styrda totalentreprenaden (totalentreprenad med utförandeansvar)

Den motsatta situationen är en ”styrd totalentreprenad”. Begreppet finns inte definierat i ABT 06, utan är en term som har utvecklats i praxis och doktrin för att beskriva en totalentreprenad där beställaren, genom att lämna detaljerade anvisningar och föreskriva tekniska lösningar, i praktiken har ”styrt” entreprenören så pass mycket att entreprenaden mer liknar en utförandeentreprenad. Även när det kommer till denna typ av entreprenad gäller principen som Högsta domstolen slog fast i Takkupemålet, dvs. att avtalets etikett inte avgör dess innehåll. 

Regleringen av betydelse för den ”styrda totalentreprenaden” återfinns ABT 06 kap. 1 § 8. Enligt denna bestämmelse har en totalentreprenör endast utförandeansvar i de delar som beställaren har föreskrivit en viss teknisk lösning. Bestämmelsen är inte begränsad till enskilda eller mindre avsteg. En "styrd totalentreprenad" är i praktiken inget annat än en situation där beställaren har gjort så många och/eller så omfattande avsteg från funktionskrav till förmån för föreskrivna tekniska lösningar att entreprenadens karaktär i väsentliga delar har förändrats. För exempel i rättspraxis se Hovrätten för Västra Sverige i mål T 1771-18 den 5 februari 2019 respektive i mål T 1844-23 den 3 maj 2024. 

En skillnad mellan den insprängda och den styrda totalentreprenaden är att entreprenören i det sistnämnda fallet, enligt ABT 06 kap. 1 § 8, har ansvaret för att utföra eventuella anpassningar av övriga delar av entreprenaden som den tekniska lösningen kan tänkas innebära. Såvida inte omständigheterna föranleder annat. När det kommer till utförandeentreprenaden är det beställaren som har projekterings- och funktionsansvaret för helheten. Detta innebär att beställaren har ett ansvar att se till att den av entreprenören projekterade delen (den insprängda totalentreprenaden) kan integreras med resten av projektet. 

Praktiska konsekvenser och råd

Att använda en avtalsform som inte speglar den faktiska ansvarsfördelningen för entreprenaden kan skapa risker och oklarheter. För att undvika framtida tvister är det avgörande att parterna är medvetna om konsekvenserna av dessa hybridformer.

För en beställare innebär detta att man måste vara särskilt uppmärksam. Om man i en utförandeentreprenad (AB 04) önskar att entreprenören ska ta funktionsansvar för en viss del (en insprängd totalentreprenad) bör detta regleras uttryckligen och tydligt i kontraktet. Omvänt, om man i en totalentreprenad (ABT 06) vill ha kontroll över projekteringen, fullt eller i delar, måste man vara medveten om att man med stor sannolikhet själv övertar funktionsansvaret för de delar som man projekterar. 

För en entreprenör är noggrannhet och kommunikation nyckeln. Om man i en utförandeentreprenad åtar sig att ta fram konstruktionslösningar, måste man vara medveten om att man sannolikt övertar funktionsansvaret för dessa. I en styrd totalentreprenad, där beställaren tillhandahåller handlingarna, är det avgörande att noggrant dokumentera vilka instruktioner som kommer från beställaren. 

Rättspraxis är tydlig – domstolarna ser till den faktiska fördelningen av uppgifter och ansvar, inte bara till den formella beteckningen på entreprenadavtalet. Både insprängda och styrda totalentreprenader är hybridformer som suddar ut de tydliga ansvarslinjer som standardavtalen är avsedda att skapa. Den part som i praktiken utför projekteringen kommer sannolikt att få bära ansvaret för dess funktion. För att undvika kostsamma och tidskrävande tvister bör parterna alltid sträva efter att välja den avtalsform som bäst speglar deras verkliga intentioner och ansvarsfördelning, samt att reglera eventuella avvikelser från standardmodellen så tydligt som möjligt i kontraktet.