Vittnesattester i allmän domstol - när, hur och varför?

Vad är vittnesattester? 

Regeln om vittnesattester i allmän domstol finns i 35 kap. 14 § rättegångsbalken och samma regel gäller faktiskt både för brottmål och tvistemål (där vårt fokus är tvistemål). I bestämmelsen går det att läsa vad vittnesattester är för något. Av regleringen följer att det är en skriftlig berättelse som någon har lämnat med anledning av att en rättegång redan har inletts eller en kommande rättegång. Det är alltså fråga om en skriftlig berättelse av ett vittne. Det kan också vara en nedskriven text av en muntlig berättelse som, med anledning av rättegång, någon lämnat hos polis, åklagare eller på annat sätt utanför domstolen. Bestämmelsen omfattar därmed inte brev, kvitton, kontoutdrag, dagboksanteckningar eller liknande. Regelverket gäller på motsvarande sätt också för ljudinspelningar eller inspelningar med både bild och ljud. 

Vad kan vittnesattester användas till? 

Vittnesattester kan användas som bevis i en rättegång och på så sätt helt ersätta förhör med ett eller flera vittnen. Tanken, utifrån vad som anges i förarbetena, synes vara att om en vittnesattest används ska förhörspersonen inte alls höras. En kombination av vittnesattest och motförhör som hålls av motsidan utesluts därmed (och det är oklart om parter som är överens och önskar en sådan kombinerad ordning ens då har möjlighet till det). 

Att använda vittnesattester i svensk allmän domstol är möjligt i ett antal utpekade situationer; 1) om det följer av särskilda regler (det finns vissa bestämmelser i rättegångsbalken), 2) om förhör inte kan hållas med personen som lämnat berättelsen (t.ex. om denne är svårt sjuk), 3) om det finns särskilda skäl med hänsyn till kostnader och olägenheter som ett förhör i domstol skulle medföra, fördelarna med ett sådant förhör, berättelsens betydelse och övriga omständigheter (även tvistemålets värde är relevant och målets betydelse) samt 4) om parterna är eniga och det inte är uppenbart olämpligt. Den sistnämnda situationen beskrivs närmare nedan. 

Parterna ense och inte uppenbart olämpligt

Om parterna är överens och det inte är uppenbart olämpligt kan vittnesattester användas i dispositiva tvister. Bakgrunden till kravet på att parterna är ense är att den part som fråntas möjligheten till att hålla motförhör ska samtycka till det. Uppenbart olämpligt att använda vittnesattester bör det sällan anses vara, vilket innebär att parter har stort spelrum för att nyttja vittnesattester. I svenska domstolar används de trots detta mycket sällan. 

I Advokatsamfundets tidning Advokaten publicerades för snart 10 år sedan en artikel (Fokus 2016 nr 2 ”Vittnesattester spås bli vanligare”), men en sådan utveckling känns inte igen trots att relativt lång tid gått sedan dess. Vad beror den begränsade användningen på? Några tänkbara orsaker redovisas nedan. 

Muntlighetsprincipen och omedelbarhetsprincipen är grundläggande för tvistelösning i Sverige och präglar hur tvister genomförs, för att värna rättssäkerheten. De innebär kortfattat som utgångspunkt att processmaterialet ska läggas fram muntligen vid huvudförhandlingen och att bara det som förekommit vid huvudförhandlingen får läggas till grund för domen. Principerna har i delar mjukats upp med tiden, exempelvis är det möjligt att hänvisa till det skriftliga processmaterialet i stället för att muntligen redovisa helheten. Dessa principer talar ändå i grunden emot vittnesattester, vilket påverkar synen på dem. 

Historiskt har aktuell bestämmelse i rättegångsbalken gällande vittnesattester varit formulerad som ett förbud. Det har nu ändrats genom omformulering av texten, men lever ändå kvar.  Eftersom förhörsuppgifter från vittnen traditionellt ”alltid” redovisats till domstolen genom förhör kan det vara svårt att frångå hur man brukar göra. Av rutin eller vana är det inte ens säkert att alternativet med vittnesattester övervägs eller hanteras som en möjlighet i tvisten. 

I förarbeten till lagstiftningen finns uttalanden om att bevisvärdet för en vittnesattest normalt är lägre än ett vittnesförhör. Det kan därför, med fog, finnas en rädsla eller försiktighet inför att vittnesattester som bevisning inte ska värderas tillräckligt starkt av domstolen. Det brukar också framhållas att människor som berättar kan fånga lyssnaren bättre och ge ett mer trovärdigt intryck. En annan aspekt med vittnesattester är vem som egentligen står bakom texten och om den i praktiken granskats/bearbetats av de juridiska ombuden.  

I skiljeförfaranden, särskilt internationella skiljeförfaranden, är vittnesattester det som vanligen används i stället för huvudförhör med vittnen (däremot brukar motförhör genomföras som komplement till vittnesattesten). Några vanliga fördelar med vittnesattester som brukar nämnas i de sammanhangen är tids- och kostnadsskäl eftersom antalet förhandlingsdagar kan kortas ned kraftigt när förhörstiderna minskar. Det lyfts också som positivt att det är enklare att förbereda processen/förhandlingen och effektivisera genomförandet av motförhör. Det kan också bidra till att det förberedande arbetet som krävs innan en huvudförhandling minskar. 

Specifika frågor och delar i tvister kan lämpa sig särskilt bra för vittnesattester, vilket faktiskt kan vara värt att fundera igenom och titta närmare på. Det kan vara fallet för enskilda mer perifera frågor i tvister, men som det ändå behöver föras bevisning kring eller i tvister av mindre omfattning där det finns ännu större anledning att försöka begränsa rättegångskostnaderna. Förhörspersoner som ska höras om rutiner eller händelser långt tillbaka i tiden, där själva berättelsen egentligen inte förväntas bidra med något mer än vad som redan framgår av skriftligt material, kan vara aktuellt att ersätta med vittnesattester. Därtill finns potential att vinna tid i större mål med många vittnen. Något som blir särskilt relevant pga. de långa handläggningstider som nuförtiden oftast är ett faktum för tvistemål i allmänna domstolar. 

Utvecklingen inom skiljeförfaranden, där hanteringen av svenska skiljeförfaranden gällande vittnesattester inspirerats av sina internationella motsvarigheter, kan spridas vidare. Det återstår att se om den möjlighet som parter faktiskt har att styra över frågan om vittnesattester kommer att nyttjas och om vi på (lång) sikt kommer att se en ökad användning av vittnesattester även i allmän domstol.