Hjälp, vår platschef har undertecknat en cut off-klausul!

Fakturaöverlåtelser kan ske helt utan gäldenärens samtycke, men förutsätter att den som har förvärvat fordran underrättar gäldenären om att överlåtelse har skett (denuntiation). Om denuntiation har skett kan betalning med befriande verkan endast ske till den borgenär som förvärvat fordringen. Gäldenären har emellertid samma invändningsrätt mot den nya borgenären som mot överlåtaren, såvida inte gäldenären medger annat genom att t.ex. avtala bort sin invändningsrätt i en s.k. cut off-klausul.

Syftet med en cut off-klausul är att inskränka en gäldenärs möjlighet att göra invändningar mot ett befintligt betalningsansvar. Klausulen kännetecknas av att fakturagäldenären genom att underteckna densamma dels förklarar sig förhindrad att framställa invändningar, dels förbinder sig att ovillkorligen betala den köpta fakturan. Det förhållandet att factoringbolagen i klausulen anger att betalning ska ske ”ovillkorligen” har i praxis tolkas som att syftet är att avskära gäldenären från varje invändning om betalning och därmed också sådana invändningar och motfordringar som uppkommer först i tiden efter det att avtalet ingåtts (jfr Svea hovrätt, dom 2016-03-31 i mål T 3425-15).

Betyder det att man är helt chanslös mot factoringbolaget vid ett ev. undertecknande av en cut off-klausul? Det beror helt på vem inom organisationen som har undertecknat klausulen. Är det så att factoringbolaget låtit någon annan person än behörig ställföreträdare (ytterst någon i styrelsen) underteckna handlingen är det nämligen möjligt att lägga en invändning om att den som har skrivit under klausulen inte var behörig därtill. Om behörighet saknas är gäldenären inte bunden av cut off-klausulen med den ovillkorliga betalningsskyldighet som följer med den, utan möjlighet finns för bolaget att invända mot fakturan och/eller framställa motkrav kvittningsvis.

Fråga kommer då uppstå huruvida personen i fråga haft fullmakt att för bolagets räkning underteckna cut off-klausulen. Två rättsfall som är av särskilt intresse vid frågor om fullmakt och behörighet är NJA 2013 s. 659 och NJA 2014 s. 684; i vilka två huvudtyper av fullmakter introducerades, dels sådana som är grundade på huvudmannens viljeförklaring (t.ex. ställningsfullmakt), dels sådana som är grundade på den tredje mannens befogade tillit (s.k. tillitsgrundande fullmakt). Den fullmaktstyp som inte sällan kommer i fråga i samband med icke-behörigt undertecknande av cut off-klausuler är den senare.

Tillitsfullmakten innebär att den som skapat faktisk och befogad tillit hos någon annan om att denne företräds av en behörig person i en viss avtalssituation kan bli bunden av den personens handlande. Ett krav för bundenhet är dock att de yttre omständigheter som ligger till grund för tredje mannens befogade tillit ska härröra från huvudmannen. Det s.k. härrörandekravet innebär att även om man skulle finna att tredje man (dvs. factoringbolaget) av olika anledningar haft en befogad tillit till mellanmannens (den som undertecknat cut off-klausulen) behörighet – t.ex. för att denne tidigare har rättshandlat på visst sätt eller agerat på ett sätt som givit tredje man intrycket att behörighet finns – så krävs det att omständigheterna som grundar denna tillit på ett relevant sätt kan knytas till huvudmannen (person behörig att faktiskt underteckna handlingen) för att denne ska bli avtalsbunden. En sådan koppling kan t.ex. vara att huvudmannen haft egen kontakt med factoringbolaget som genom exempelvis telefonsamtal eller mail informerats om att en faktura med cut off-klausul skulle översändas eller att huvudmannen har inkopierats i factoringbolagets och mellanmannens mailkorrespondens ang. cut off-klausulen.

Det senare var fallet i ovan nämnda hovrättsavgörande från 2016, där hovrätten fann att en tillitsgrundande fullmakt uppstått för en platschef att utfärda en ovillkorlig betalningsutfästelse. I avgörandet fäste hovrätten särskild vikt vid hur e-postkorrespondens härrörande från huvudmannen tett sig för factoringbolaget. E-postkorrespondensen visade dels att huvudmannen inte hade någon invändning mot att cut off-klausulen skickades direkt till mellanmannen, dels att mellanmannen uppenbarligen hanterade den typen av frågor för bolagets räkning, i vissa fall efter att ha fått interna anvisningar från huvudmannen.

I ett relativt färskt avgörande från Göteborgs tingsrätt (dom 2024-03-19 i mål T 16414-22) fann emellertid domstolen att en teknisk chef inte varit behörig att underteckna en likadan klausul. I det fallet fäste domstolen bl.a. vikt vid att factoringbolagets översändande av en cut off-klausul utgjorde avsteg från tidigare arrangemang mellan parterna och trots att fakturan rörde ett stort belopp hade factoringbolaget inte informerat bolaget om att en faktura med cut off-klausul skulle översändas. I stället hade själva fakturan skickats till bolagets mailadress för fakturor medan cut off-klausulen skickats direkt till den tekniska chefen. Factoringbolaget hade vidare i klausulen fört in en skrivning om att klausulen skulle godkännas av firmatecknare. Trots denna skrivning hade factoringbolaget inte vidtagit några åtgärder för att säkerställa att mottagaren av klausulen haft erforderlig behörighet att underteckna. Denna passivitet skulle enligt tingsrättens bedömning falla tillbaka på factoringbolaget. Tingsrätten kom således vid en samlad bedömning fram till att factoringbolaget inte hade visat att den tillit som factoringbolaget haft till den tekniska chefens behörighet att företräda bolaget varit befogad.

För att behörighet ska uppstå krävs alltså att omständigheterna i fråga ska ha en tydlig koppling till huvudmannen. I situationer där sådan koppling saknas – där ledningen t.ex. är helt ovetandes om att en cut off-klausul undertecknats – finns det således möjlighet att nå framgång med en invändning om bristande behörighet.

Utöver de avgöranden som tas upp ovan finns det relativt omfattande underrättspraxis att tillgå gällande just obehörigt undertecknande av cut off-klausuler. Att tvist så ofta uppstår skulle kunna förklaras med att factoringbolagen medvetet skickar cut off-klausuler till icke behöriga personer (såsom t.ex. projekt-, plats- eller arbetschefer) i syfte att öka chanserna till undertecknande. Det kan man tycka vad man vill om, men det ställer onekligen till det för bolagen som har svårt att värja sig från factoringbolagens agerande i och med att utskicken (och så även undertecknandet) görs helt utan ledningens vetskap. Agerandet sätter även de personer som undertecknat klausulen i en obehaglig sits. I de fall det blir fråga om ett undertecknande finns det ju typiskt sett inte några invändningar mot betalningsskyldighet att beakta. Ett godkännande av en vid tidpunkten helt och hållet otvistig faktura kan därför framstå som relativt riskfritt för, låta säga, en plats- eller projektchef. Särskilt då det inte framgår av den översända cut off-klausulen att ”ovillkorlig betalningsutfästelse” innebär att gäldenären blir avskuren från varje invändning mot betalning, inkluderat sådana som uppkommer först i tiden efter klausulens undertecknande.

Ett medskick blir därför att ha som policy inom organisationen att inte under några omständigheter tillåta undertecknande av cut off-klausuler (i vart fall inte utan föregående avstämning med behörig ställföreträdare) samt att ha som rutin att med jämna mellanrum påminna organisationen om det. Anledningen till en sådan rutin är att när ett factoringbolag kräver undertecknande av en cut off-klausul har factoringbolaget i sin ekonomiska utredning av fakturautställaren kommit fram till att risken för konkurs är hög. Det finns därför typiskt sett starka skäl till att inte acceptera cut off-klausulen. Ett annat alternativ är att i samband med mottagandet av cut off-klausulen villkora betalningsutfästelsen så att den inte inkluderar ev. framtida motfordringar. Det är också bra att veta att även om det skulle visa sig att en anställd undertecknat en cut off-klausul i ett projekt där det efter undertecknande framkommit skäl för att lägga invändningar mot betalningsskyldigheten för den faktura som klausulen avser så behöver inte det betyda att det är kört, utan det kan mycket väl finnas en möjlighet att lägga en invändning om bristande behörighet. Om en sådan invändning sedan avskräcker factoringbolaget från att ansöka om stämning är naturligtvis en annan sak, och illustrerar egentligen vikten av att inte försätta sig i dylika situationer från början.