Nyhetsrum

Omsorgsplikten har i hovrättsdom begränsat rätten till ersättning för ÄTA-arbete

Standardavtalen AB 04/ABT 06 är skrivna för att passa den typiska entreprenaden. Många av bestämmelserna i standardavtalen har därför utformats för att passa entreprenader med fast pris, det finns emellertid vissa bestämmelser som specifikt tar sikte på ersättningsformen löpande räkning.

Två av dessa bestämmelser återfinns i AB 04/ABT 06 kap. 6 §§ 9-10, som är aktuella när ett arbete ska ersättas på löpande räkning enligt självkostnadsprincipen. § 9 innehåller en katalog över sådana självkostnader som entreprenören har rätt till ersättning för (p. 1-7) och vilka kostnader som typiskt sett innefattas i ett eventuellt entreprenörsarvode (p. 8a-8b).

Vid tillämpning av självkostnadsprincipen har parterna även att förhålla sig till de fyra punkter som listas i AB 04/ABT 06 kap. 6 § 10. Den första punkten anger att ”Entreprenören skall fullgöra sin uppgift så att beställaren erhåller bästa tekniska och ekonomiska resultat”. Detta brukar kallas entreprenörens omsorgsplikt i förhållande till beställaren. Entreprenören har alltså en skyldighet att vid utförandet av entreprenadarbetena se till att bästa tekniska och ekonomiska resultat uppnås.

Antalet fall i domstolspraxis där bestämmelsen i kap. 6 § 10 p. 1 i AB 04/ABT 06 tillämpats är få, men Svea hovrätt kom i början av sommaren med en dom gällande omsorgsplikten (mål nr T 14555-22). I målet hade en samfällighets­förening anlitat en entreprenör att utföra arbeten med vatten- och avloppssystem med tillhörande reningsverk inom ett fritidsområde. Parterna hade avtalat om ABT 06 för entreprenaden och att ersättningsformen i grunden skulle vara fast pris med inslag av reglerbara mängder. För flera av de ÄTA-arbeten som entreprenören kom att utföra begärdes däremot ersättning på löpande räkning enligt självkostnads­principen.

Ett ÄTA-arbete avsåg att entreprenören hyrt in och satt upp vibrationsmätare som behövdes när sprängningsarbeten utfördes. Vibrationsmätarna möjliggjorde kontroll så att vibrationer från utförda sprängningar inte inverkade negativt på närliggande byggnader och naturmiljö. Parterna var överens om att det var fråga om ett ÄTA-arbete som berättigade entreprenören ytterligare ersättning, däremot var parterna inte överens om ersättningens storlek.

Samfällighetsföreningen gjorde, med hänvisning till ABT 06 kap. 6 § 10 p. 1, gällande att entreprenören inte tillvaratagit föreningens ekonomiska intresse. Detta genom att entreprenören hade hyrt in fler vibrationsmätare än nödvändigt och låtit dessa sitta uppe under en för lång tid, det vill säga även under dagar då inga sprängningsarbeten utfördes. Om entreprenören hade organiserat sprängningsarbetena bättre hade det, enligt samfällighetsföreningen, gått att minska antalet vibrationsmätare och även antalet dagar dessa behövdes. Samfällighetsföreningen lämnade även in en egen beräkning av vad som utgjorde ett rimligt antal dagar med vibrationsmätare och vitsordade en kostnad för ÄTA-arbetet i enlighet med den beräkningen.

Entreprenören å sin sida gjorde gällande att det utgjort det mest ekonomiska alternativet att låta vibrationsmätarna sitta uppe även i tiden mellan sprängningarna. Enligt entreprenören behövde sprängning även utföras under en längre tid än vad som kalkylerats, eftersom en bilväg behövde vara öppen under hela entreprenadtiden och att det även förekom mer berg än väntat. Entreprenören pekade också på att även om det i efterhand skulle visa sig att det hade varit billigare att ta ned vibrationsmätningarna mellan sprängningarna, var det inget som entreprenören kunde känna till under entreprenadtiden.

Tingsrätten ansåg att omsorgsförpliktelsen i ABT 06 ska förstås som att den förpliktigar entreprenören att eftersträva det bästa resultatet men att entreprenören inte har utfäst sig att nå det objektivt bästa resultatet i både tekniskt och ekonomiskt hänseende. Tingsrätten konstaterade även att det i doktrin inte kunde utläsas något krav på vårdslöshet hos entreprenören för att en överträdelse av omsorgsplikten skulle vara aktuell. Det innebar, enligt tingsrätten, att det ankommer på entreprenören att bevisa att bolaget vid användandet av vibrationsmätare eftersträvat det bästa ekonomiska resultatet för föreningen. Att bevisbördan för att omsorgsplikten uppfyllts placerades på entreprenören var oväntat och är inte i linje med tidigare praxis. I Svea hovrätts dom i T 17237-12 (Nybropalatsdomen) uttalade hovrätten i stället att det bör åligga beställaren att visa att ett åsidosättande av omsorgsplikten skett och vilken ekonomisk följd detta fått.

I målet i tingsrätten saknades det både förstahandsuppgifter från den underentreprenör som utfört arbetet med vibrationsmätare och en närmare redogörelse från entreprenören eller dess underentreprenör om överväganden avseende sprängningen och sättet vibrationsmätarna användes på. Mot den bakgrunden fann tingsrätten att entreprenören inte visat att omsorgsplikten uppfyllts och högre ersättning än vad samfällighetsföreningen vitsordat kunde därför inte utgå. Efter att domen överklagats till Svea hovrätt anslöt sig hovrätten till vad tingsrätten kommit fram till gällande omsorgsplikten och uttalade särskilt att entreprenören inte styrkt att omsorgsplikten uppfyllts.

Det är intressant att se en dom där omsorgsplikten tillämpas. Att bevisbördan i det aktuella målet lagts på entreprenören är som sagt överraskande men kan möjligen ha sin orsak i föreningens processföring. Tillhandahållandet av en beräkning av vad ett optimalt sprängningsarbete med vibrationsmätare skulle ha kostat framstår som nödvändigt för att de båda domstolarna skulle komma till slutsatsen att det i stället var entreprenören som skulle styrka att omsorgsplikten uppfyllts. Samtidigt framhölls att det inte är ett krav att entreprenören rent objektivt ska ha uppnått det bästa tekniska och ekonomiska resultatet. Domstolarna ansåg ändå att det ankom på entreprenören att på ett tydligt sätt kunna visa att omsorgsplikten eftersträvats genom rimliga överväganden inför utförandet av arbetet på löpande räkning. Eftersom det inte skett gick entreprenören miste om ersättning.


Bevisvärdet av sakkunnigutlåtande

Det är vanligt att utlåtanden från värderingsmän eller andra sakkunniga används som bevis vid tvist i domstol. En fråga som då uppstår är vilket bevisvärde som den sakkunniges utlåtande ska tillmätas. Frågan ställs på sin spets då den sakkunnige, på grund av exempelvis sekretessavtal, inte kan uppge vilket underlag hen grundar sin bedömning på. I NJA 2017 s. 261 har Högsta domstolen prövat just den frågan.

Efterlängtad prövning av standardavtalens bestämmelse 6:3 om ersättning till följd av onormala kostnadsökningar för material

De senaste åren har varit utmanande för byggbranschen på många sätt. Vi tänker närmast på pandemin och kriget i Ukraina med följder som minskad produktion, problem med leveranser och stigande priser på olja, material och råvaror. Detta har lett till kostnadsökningar i många entreprenader och fråga har uppkommit om det funnits en möjlighet att ändra avtalat pris med stöd av AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3. Rättspraxis har hittills varit mycket begränsad, men en dom från Jönköpings tingsrätt väcker förhoppningar om att branschen äntligen ska få en prövning av bestämmelsen i högre instans.