Nytt beslut från Högsta domstolen – utlåtande om branschpraxis utgör bevisning 

I entreprenadtvister är det inte ovanligt att parterna använder sig av branschyttranden för att ge kompletterande information om vad som är brukligt i en viss bransch. Det kan exempelvis ges in för att styrka hur standardavtalen ska tolkas och kan tillmätas vikt vid domstolens avgörande. Högsta domstolen meddelade nyligen ett partiellt prövningstillstånd för att pröva frågan om ett utlåtande om branschpraxis utgjorde bevisning eller om det skulle ses som ett rättsutlåtande (mål T 5269-23). Bedömningen påverkar möjligheten att åberopa utlåtandet i en högre instans, där det som huvudregel finns ett förbud mot att åberopa ett bevis som inte har lagts fram tidigare. Nya rättsliga synpunkter kan däremot föras fram utan begränsningar. Det är inte ovanligt att advokater använder branschyttranden som rättsutlåtanden trots att det egentligen är branschpraxis som de propagerar för varför Högsta domstolens klargörande i frågan är välkommet.

Det aktuella målet rörde fel vid en leverans av virke där bl.a. frågor om när köparen skulle ha undersökt virket och om reklamation hade gjorts inom skälig tid aktualiserades (Göta hovrätt, mål T 1989-22). Hovrättens dom överklagades till Högsta domstolen.

Under skriftväxlingen i Högsta domstolen åberopade leverantören ett utlåtande från Svenskt Trä, som utgör en del av branschorganisationen Skogsindustrierna, avseende branschpraxis. Beställaren ansåg att utlåtandet utgjorde bevisning som inte hade åberopats som sådan i lägre instanser och därför skulle avvisas i Högsta domstolen. Leverantören menade i stället att det inte var fråga om bevis utan om ett rättsutlåtande avseende vad som utgör god affärssed (jmf. 31 § första stycket köplagen) och att utlåtandet därför skulle tillåtas. Därtill hade handlingen getts in till hovrätten under huvudförhandlingen och åberopats som ett rättsutlåtande i samband med bolagets slutanförande.

Högsta domstolen hade därmed att ta ställning till om utlåtandet var att anse som ett bevis eller inte och, om det var att betrakta som ett bevis, om möjligheten att åberopa det påverkades av att det lagts fram i hovrätten.

Högsta domstolen konstaterade att påståenden om branschpraxis i regel är påståenden om vissa sakförhållanden som en part har att bevisa. Det är inte upp till parterna att bedöma den rättsliga relevansen av ett utlåtande, i stället är det domstolen som ska bedöma om det som åberopas är att kvalificera som ett rättsutlåtande eller som ett bevismedel om förekomsten av vissa sakförhållanden. Vid oklarheter åligger det domstolen att fastställa den processuella karaktären av det material som en part avser att föra in i målet och ta ställning till om det får läggas fram.

Det aktuella rättsutlåtandet innehöll bl.a. uttalanden om vad som i fråga om undersökning och reklamation av virke är en inarbetad och väl förankrad praxis i trävarubranschen. Högsta domstolen konstaterade att uttalandena utgjorde påståenden om existensen av vissa sakomständigheter och alltså kunde tjäna som bevisning om sakförhållanden som sedan, om de skulle anses bevisade, skulle kvalificeras rättsligt.

Högsta domstolen fann därmed att utlåtandet var att anse som ett bevis. Högsta domstolen konstaterade att det hade uppstått en otydlighet i hovrätten då utlåtandet hade lagts fram där och var ägnat att tjäna som bevisning, men det endast hade hänförts till som ett rättsutlåtande. Då hovrätten inte hade tillmätt utlåtandet betydelse som bevisning ansåg dock inte Högsta domstolen att hovrättens underlåtenhet att undanröja oklarheten hade inverkat på målets utgång. Hovrättens dom undanröjdes därför inte. Då det inte hade framkommit någon giltig ursäkt för att rättsutlåtandet inte hade åberopats som bevis i lägre rätt fick utlåtandet inte åberopas i Högsta domstolen.

Inom entreprenadrätten förekommer många tvister där parternas avtal har sin grund i standardavtalen AB 04 och ABT 06. Det är vanligt att frågor uppkommer som inte är tydligt reglerade i standardavtalen varför branschpraxis kan vara nödvändigt för utfyllnad eller tolkning av avtalen. Som ombud eller som part i en tvist är det då viktigt att ha i åtanke att branschpraxis utgör en sakomständighet som det ska föras bevis kring och inte (längre) kan föras in i en tvist i form av ett rättsutlåtande.