Måste man bry sig om formalia när allt går bra?

Krönika skriven av biträdande juristen Jonathan Löwy, först publicerad i Byggvärlden.

När min pappa kom till Sverige hade han inte något egentligt yrke, det hindrade inte honom från att under sitt yrkesliv driva ett antal mindre företag. Han pysslade med allt från försäljning av godis och blommor till utförande av städtjänster och snöröjning, produktion av mintkyssar och senare även en sväng i restaurangbranschen.

Som liten fick jag ibland följa med pappa och hjälpa till. I början var det nog inte särskilt mycket hjälp, bortsett från eventuell kvalitetskontroll av godis eller säkerställandet av att en spännande maskin fungerade som den skulle. Med tiden fick jag en möjlighet att hjälpa till på riktigt, även om jag dessvärre missade möjligheten att få vara med vid tillverkningen av mintkyssarna.

Ett återkommande inslag var att överenskommelser gjordes utan papper eller formella avtal, ett handslag var tillräckligt för att visa att man var överens. Båda parter litade på att den andre uppfyllde vad som avtalats. I de absolut flesta fall gick det bra, men ibland uppstod naturligtvis konflikter. Om man påtalade detta menade pappa, trots detta, att han litade på människor och att formella avtal på detaljnivå kunde innebära att man blev osams redan innan arbetet påbörjats.

Det var först i vuxen ålder jag kom i kontakt med entreprenadrätt, men jag har kommit att inse att det finns en rad likheter mellan handslagsöverenskommelserna från min uppväxt och de återkommande problem vi jurister anlitas för att hantera.

AB 04 eller ABT 06 utgör regelmässigt en kontraktshandling och medför särskilda krav. Ofta kompletteras kraven genom att beställaren eller entreprenören upprättat en rad formaliaregler för exempelvis beställning av ÄTA-arbete. Dagböcker ska redovisas, beställning ska skickas och undertecknas, helst av flera personer, innan arbetet ens får påbörjas. Efter arbetet ska varje kvitto ner till sista skruv redovisas.

Som jurister tillhör vi en liten skara som uppskattar formalia och regler, det är av förklarliga skäl lätt att uppskatta i efterhand eftersom de förenklar vårt arbete. Det är dock inte alltid uppskattat på bygget där det ibland innebär grus i maskineriet för projektets framfart. Det är obekvämt att skicka mail om varje litet extra arbete som ska utföras för att få ett godkännande, det kostar dessutom både tid och pengar. Därtill kan själva godkännandet av ett ÄTA-arbete ta längre tid än arbetet som beställts.

Utöver de extra arbetsmoment som uppstår för både entreprenör och beställare kan det uppfattas märkligt om entreprenören i takt med att antalet ÄTA-arbeten växer plötsligt insisterar på att formaliakraven ska följas när allt går bra. Varför sker detta nu, tidigare har det bara varit att tuta och köra. Det löser vi sen. De flesta som varit i en tvist vet att bevisning är viktigt, man måste ”samla bevis” för att få rätt vid en prövning i domstol. Innebär plötsliga formaliakrav att en tvist är att vänta?

För egen del tror jag att en eventuell konflikt kan ligga i själva förändringen. Plötsliga förändringar, även om de föregås av ett välfungerande samarbete, kan felaktigt tolkas som orosmoln på horisonten.

Om både entreprenör och beställare accepterar att formalia, oaktat de extra arbetsmomenten, utgör ett avtalat arbetsmoment som ska upprätthållas i stort och smått kan onödiga konflikter kanske undvikas helt. Så, ja, även om allt rullar på precis som det ska finns det ett värde i att insistera på att upprätthålla de avtalade reglerna så att allt kan fortsätta att rulla på.

Kan en tvist mot förmodan inte undvikas trots parternas bästa ansträngningar och lojala tillämpning av formalia så har i vart fall frågan om bevisning lösts redan innan den uppstått. Som en bonus går det till och med att förekomma den nitiske juristens ändlösa frågor om underlag genom att överlämna material som upprättats efter hand för vart och ett av ÄTA-arbetena.