Nyhetsrum

Krönikan: Skillnaden på att ha rätt och få rätt

Krönika skriven av advokaten Kajsa Åkesson, först publicerad i Byggvärlden.


Att det finns en skillnad mellan att ha rätt och få rätt i en tvist vid domstol – det är nog de flesta medvetna om. Men vad är skillnaden? Så gott som alltid ligger den i bevisningen.

När en tvist hamnat framför en domstol – eller en skiljenämnd – är parterna i regel osams inte bara om vem som ska betala för ett arbete eller vem som ansvarar för att något blivit fel. Parterna är också osams om vad som faktiskt har hänt. Vem som sagt vad och vad som gjorts hur. Alla omständigheter som parterna inte är överens om behöver bevisas. En omständighet är ett förhållande som har inträffat eller hade kunnat inträffa i ”verkligheten”, som att ett möte ägt rum en viss dag, att någon sagt något eller att ett arbete blivit utfört. Så i praktiken allting.

Att bevisa en omständighet går att göra på olika sätt, men det vanligaste är att parterna i tvisten underbygger sina påståenden genom att ta in vittnen som sett eller hört något eller visar upp skriftliga handlingar. I entreprenadtvister är det ofta avtal, dagböcker och fakturor som står i centrum och dessa gås noggrant igenom framför domstolen.

Det är parterna, inte domstolen, som ansvarar för att presentera bevisning i ett normalt tvistemål. Vilken av parterna som har ansvaret för att bevisa en viss omständighet regleras av – stundtals komplicerade – regler om placering av bevisbördan. Att en part har bevisbördan innebär att den parten måste visa upp bevisning som med en viss styrka talar för eller emot den relevanta omständigheten. Lyckas parten inte med det ska domstolen utgå från att det förhåller sig på motsatt sätt än vad parten med bevisbördan påstår.

Huvudregeln i tvistemål är att den part som påstår att en omständighet föreligger, alltså att något är eller skett på ett visst sätt, också är den som ska bevisa det.

Poängen med bevisbördan är att bestämma vem av parterna som ska bära risken för scenariot att domstolen kommer fram till att det är oklart hur det förhåller sig med en omständighet. Domstolen var inte på plats när det där viktiga (vad det nu var) hände eller sades och det är inte ovanligt att domstolen kommer fram till att det inte går att dra någon slutsats om vad som hänt.

Reglerna om bevisbörda hänger samma med det (i media ofta bortglömda) faktumet att bevisat inte är samma sak som sant. Domstolarna jobbar inte med sanning och lögn, utan med olika grader av sannolikhet. Med vilken sannolikhetsgrad en omständighet ska bevisas varierar, men i ett tvistemål är huvudregeln att något är bevisat när sannolikheten för att något hänt eller inte hänt når upp till sannolikhetgraden styrkt.

Sedan har bevis olika värden, alltså olika stor påverkan på domstolens sannolikhetsskala. Som exempel har ett vittnesmål från en anställd person till förmån för sitt bolag ett lägre bevisvärde än ett vittnesmål från en person som saknar kopplingar till parterna i målet såsom en oberoende expert eller en förbipasserande. Flera bevis, som oberoende av varandra pekar åt samma håll, väger också tyngre än ett ensamt bevis.

Så för att faktiskt få rätt när du har rätt – se till att ta vara på och skapa bevisning när en tvist verkar vara i antågande. Spara den dokumentation som finns, notera vilka som var närvarande när saker bestämdes muntligen och se till att skriva ner så mycket som möjligt om händelseförloppet – helst i e-post eller protokoll som den andra parten får del av. Och vänta inte med att anlita ett ombud, när tvisten väl är ett faktum är det oftast för sent att göra något åt bevisningen.

Möt vår medarbetare: Johan Gadd

Johan Gadd började hos oss för 8 år sedan och är idag partner och, tillsammans med Eric Ödling, ansvarig för transaktionsgruppen. Vi satte oss ner och pratade med Johan om hans roll på AG Advokat. Det blev ett samtal om allt från hur ett typiskt ärende kan se ut, om samarbetet på byrån och vilka områden som Johan ser blir viktiga att fokusera på framåt.

Skadebegränsning för n00bs

Tjugondag Knut passerar för många rätt så obemärkt förbi. Det är inte någon ledig dag och känslan är att de flesta inte riktigt orkar hålla julen vid liv till det traditionsenliga ”utdansandet” den 13 januari. Dessutom är väl inte starten på oxveckorna så mycket att fira egentligen? När snön vräker ner utanför fönstret och det sista julpyntet göms undan i förrådet påminns jag framför allt om första tjugondagen i vår, vid tillfället helt nya, lägenhet. Mitt i granplundringen avbröts jag och min sambo av ett oanmält och ganska akutartat besök från ordföranden i föreningens styrelse. ”Det läcker vatten ner till grannen!” väste han med något vilt i blicken. Därefter följde en grundlig undersökning av alla kranar, slangar och ledningar i vår lägenhet.