Nyhetsrum

Efterlängtad prövning av standardavtalens bestämmelse 6:3 om ersättning till följd av onormala kostnadsökningar för material

De senaste åren har varit utmanande för byggbranschen på många sätt. Vi tänker närmast på pandemin och kriget i Ukraina med följder som minskad produktion, problem med leveranser och stigande priser på olja, material och råvaror. Detta har lett till kostnadsökningar i många entreprenader och fråga har uppkommit om det funnits en möjlighet att ändra avtalat pris med stöd av AB 04/ABT 06 kap. 6 § 3. Rättspraxis har hittills varit mycket begränsad, men en dom från Jönköpings tingsrätt väcker förhoppningar om att branschen äntligen ska få en prövning av bestämmelsen i högre instans.

I det aktuella målet i Jönköpings tingsrätt hade en beställare anlitat en entreprenör för uppförande av en industrilokal. Entreprenaden utgjorde en totalentreprenad enligt ABT 06. Parterna ingick kontraktet i mars 2021 och avtalade då om ersättning med fast pris. I tingsrätten yrkade entreprenören ersättning bland annat för onormala kostnadsökningar på material som ingick i entreprenaden. Beställaren i sin tur bestred kravet och invände att förutsättningarna i ABT 06 kap. 6 § 3 inte var uppfyllda.

För att entreprenören ska ha rätt till tillkommande ersättning enligt den aktuella bestämmelsen ska fyra rekvisit vara uppfyllda. Det ska vara fråga om 1) en kostnadsändring som 2) beror på onormala prisförändringar. Kostnadsändringen ska även ha varit 3) oförutsebar och 4) väsentligt påverka kostnaden för entreprenaden.

Den första frågan som tingsrätten tog ställning till var därför om entreprenören hade styrkt en kostnadsökning i entreprenaden.

För att visa sin kostnadsökning använde entreprenören en metod där, sammanfattningsvis, faktiska inköpspriser för varje materialslag sattes i relation till branchorganisationen Byggföretagens entreprenadindex vid inköpstillfället och tidpunkten för lämnande av anbud. Resultatet av beräkningsmodellen redovisades i en omfattande Excelsammanställning. Entreprenören hade vidare låtit en auktoriserad revisor granska sammanställningen med utgångspunkt i en projektrapport från entreprenörens huvudbok. Revisorn hade även gjort stickprov av underliggande fakturor och inte identifierat några avvikelser.

Entreprenören gav däremot inte in sin anbudskalkyl eller några verifikat till styrkande av kalkylerade och havda kostnader. Sitt val av metod för utvisande av kostnadsökningar motiverade entreprenören med att det inte fanns skäl att tro att en viss entreprenör skulle ha haft en annan kostnadsutveckling än den som gällt för marknaden i stort. Det framfördes även att det vore till nackdel för beställaren att ta avstamp i anbudskalkylen i den mån entreprenören räknat med för låga kostnader och att metoden gav processekonomiska vinster.

Tingsrätten fann att entreprenören inte hade styrkt sin påstådda kostnadsökning och ogillade yrkandet. Tingsrätten konstaterade att i de delar kravet avsåg ökade kostnader från underleverantörer så hade inte entreprenören (utom i ett fall) ens påstått att underentreprenörerna verkligen hade fakturerade sina ökade kostnader. Det var därmed inte styrkt att entreprenören i den delen av kravet hade drabbats av några faktiska kostnader. Därtill konstaterade tingsrätten att det inte framgått vilka fakturor som revisorn hade granskat. Någon projektkalkyl hade inte heller presenterats som visade kalkylerat pris för respektive material och om något riskpåslag hade tillämpats. Tingsrätten underströk att oavsett vilken beräkningsmodell som används så har entreprenören bevisbördan för att visa sina faktiska kostnader. I avsaknad av kalkyl och verifikat var det inte möjligt att bedöma entreprenörens faktiska kostnadsökning.

Vilket underlag en entreprenör behöver lägga fram för att visa sin kostnadsökning är en omdiskuterad fråga i branschen. En metod liknande den som entreprenören motiverade i det här målet tillämpas inte sällan eftersom entreprenörer, bland annat av konkurrensskäl, är tveksamma till att ge ut sina anbudskalkyler men även med hänvisning till ett äldre avgörande från Hovrätten över Skåne och Blekinge från 1978. Beställarsidan har istället en tendens att vilja se underlag av den typ som Jönköpings tingsrätt ansåg att entreprenören borde ha presenterat. Tingsrättens dom sänder en signal till branschen om vad som krävs i bevishänseende för att visa kostnadsökningar.

Vid tidpunkten för den här artikelns författande så har tingsrättens dom överklagats. Göta hovrätt har ännu inte beslutat om prövningstillstånd men förhoppningsvis släpps målet upp och vi få ett nytt hovrättsavgörande att förhålla oss till. Vi inväntar nu med stort intresse inte bara avgörandet från hovrätten utan även ett avgörande som kan komma från Örebro tingsrätt redan under nästa år där ytterligare ett 6:3-krav är uppe för prövning.


Möt vår medarbetare: Helena Bjälkemo

Helena Bjälkemo är ansvarig för AG Advokats kompetensområde kommersiell hyra. Hon representerar klienter i frågor kopplade till allt från fastighetsägande, fastighetsutveckling och förvaltning till tvister inför hyresnämnd och domstol. Idag har hon över 15 års erfarenhet i bagaget och är en av våra partners här på byrån.

Möt vår medarbetare: Johan Gadd

Johan Gadd började hos oss för 8 år sedan och är idag partner och, tillsammans med Eric Ödling, ansvarig för transaktionsgruppen. Vi satte oss ner och pratade med Johan om hans roll på AG Advokat. Det blev ett samtal om allt från hur ett typiskt ärende kan se ut, om samarbetet på byrån och vilka områden som Johan ser blir viktiga att fokusera på framåt.