AB 04:s reglering av konkurrerande förseningsorsaker

En fråga som ofta diskuteras är om entreprenören har en given rätt till tidsförlängning om det föreligger en omständighet som beställaren svarar för och som i sig innebär att det hade varit omöjligt för entreprenören att färdigställa entreprenaden i rätt tid. Jag tar följande exempel: entreprenören ska färdigställa sin entreprenad den 31 december ett visst år och för att entreprenörenska kunna utföra ett särskilt arbetsmoment behövs vissa handlingar, som beställaren har en avtalsenlig skyldighet att leverera tre månader före avtalat färdigställandedatum. Om beställaren levererar dessa handlingar först den 1 mars året efter, infinner sig frågan om detta förhållande ger entreprenören en automatisk rätt till tidsförlängning eller om beställaren kan erhålla förseningsvite på den grunden att entreprenören inte färdigställde entreprenaden vid den tidpunkt som var avtalad mellan parterna.

För många entreprenörer kan det tyckas självklart att beställaren inte kan ha rätt till vite eftersom entreprenaden inte kunde färdigställas i rätt tid redan p.g.a. den omständigheten att det inte fanns handlingar framme i tid. I en sådan situation kan beställaren dock hävda att entreprenören var försenad av egen förskyllan och att de sent levererade handlingarna inte påverkade entreprenörens möjligheter att färdigställa entreprenaden i tid. Det handlar i den situationen om konkurrerande förseningsorsaker. Om AB 04 inte är avtalat mellan parterna avgörs frågan om vem av parterna som bär risken för förseningen av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Den situationen ska inte beröras i det följande; frågan som diskuteras i den här artikeln är hur (om överhuvudtaget) AB 04 hanterar en sådan situation.

Att handlingar inte levereras i tid kan utgöra ett hinder enligt AB 04 kap. 4 § 3 p 1, alltså ett förhållande som beror på beställaren. Frågan är om det räcker med att en sådan hindrande omständighet föreligger för att entreprenören ska få rätt till tidsförlängning. Av ordalydelsen av AB 04 4:3 framgår att en förutsättning för att entreprenören ska ha rätt till förlängning av kontraktstiden är att entreprenören hindras att färdigställa sina arbeten inom kontraktstiden. Detta tyder onekligen på att entreprenören inte har en automatisk rätt till tidsförlängning om ett hinder föreligger, utan entreprenören måste rent faktiskt i den konkreta situationen ha blivit hindrad att färdigställa arbetena.

Frågan har kommit att prövas av Svea hovrätt i en dom som meddelades den 25 januari 2025 (T 14779-22) . Målet innefattade flera entreprenadrättsliga frågor av vilka en gällde just entreprenörens rätt till tidsförlängning för flera olika hindersituationer. En fråga som upptog en stor del av parternas argumentation gällde hur torktider för betong påverkade entreprenörens möjligheter att färdigställa entreprenaden i tid. Beställaren hade valt en betong med ett vct-tal som entreprenören menade innebar mycket långa torktider, vilket i förlängningen medförde en rätt till tidsförlängning. Det var utrett i målet att entreprenören under entreprenadtiden anmälde till beställaren att den valda betongkvaliteten skulle medföra en torktid på uppskattningsvis ett år innan efterföljande arbeten (mattläggning) kunde utföras och föreslog att betong med ett lägre vct-tal skulle användas. Några veckor senare fick entreprenören ett slutligt besked från beställaren att betong med ett visst vct-tal skulle användas. Entreprenören anmälde relativt omgående hinder med hänvisning till betongens torktid och uppgav att den valda betongkvaliteten sannolikt skulle medföra att entreprenaden inte kunde slutföras inom kontraktstiden. Entreprenören uppskattade sin rätt till tidsförlängning till sju veckor.

Tingsrätten, till vilken hovrätten helt anslöt sig i den här delen, konstaterade att det var entreprenören som skulle bevisa att betongens torktid utgjort ett hinder enligt AB 04 kap. 4 § 3. Vidare konstaterade tingsrätten att även om frågan vct-tal haft betydelse – en omständighet som beställaren bar ansvaret för – fanns det andra faktorer som också hade påverkat eller kan ha påverkat betongens torktider. Tingsrätten resonerade vidare om betongens torktid överhuvudtaget påverkade mattläggningen på sätt som entreprenören påstod och fann att det sena färdigställandet av skolbyggnaden inte enbart förklarades av betongens torktid och det förhållandet att mattläggningen skedde senare än planerat, utan att entreprenören måste ha varit försenad även med andra arbetsmoment utan koppling till tidpunkten för de arbeten som var beroende av betongens torktider. Med hänvisning till detta fann tingsrätten att entreprenören inte hade bevisat att betongens torktid hade utgjort ett självständigt hinder mot att färdigställa kontraktsarbetena inom kontraktstiden, och inte heller bevisat att det finns ett orsakssamband mellan betongens torktid och det sena färdigställandet. Betongens torktid utgjorde därmed inte något hinder enligt bestämmelserna i AB 04.

Hovrätten, som alltså delade tingsrättens bedömning i den här frågan, har med andra ord slagit fast att det inte spelar någon roll om beställaren ansvarar för ett förhållande som i sig har betydelse för entreprenörens möjlighet att färdigställa entreprenaden, om inte entreprenören kan bevisa att omständigheten rent faktiskt har hindrat färdigställandet. Entreprenören har att bevisa ett orsakssamband mellan omständigheten och det sena färdigställandet.

I samma riktning går ett uttalande från Högsta domstolen (ett s.k. obiter dictum) i NJA 2012 s 597. I domskälen skriver HD följande:

”Regleringarna i AB 92 och AB 04 innebär alltså att entreprenören befrias från skyldigheten att utge vite i princip bara om beställarens eller en sidoentreprenörs agerande, t.ex. en försening, medför ett hinder för entreprenören att i tid färdigställa de kontraktsarbeten som denne har åtagit sig. En entreprenör som är försenad med sina kontraktsarbeten ska således utge vite alldeles oavsett hur entreprenaden utvecklas i sådana delar som entreprenören inte ansvarar för, förutsatt att de övriga arbetena inte medför ett relevant hinder eller ger rätt till tidsförlängning av något annat skäl.” 

Det får nog sägas att rättspraxis pekar mot en bokstavstrogen tolkning av AB 04 kap. 4 § 3, nämligen att entreprenören ska visa att de omständigheter som beställaren ansvarar för rent faktiskt har hindrat entreprenören. För att återknyta till mitt exempel ovan så innebär alltså det faktum att beställaren tillhandahåller handlingar så sent som efter avtalat färdigställandedatum ingen given rätt till tidsförlängning för entreprenören. Det är nämligen inte säkert att entreprenören hindrats pga. den sena handlingsleveransen. För att sådan rätt ska finnas måste entreprenören bevisa att det förhållandet på ett relevant sätt har påverkat entreprenörens arbeten och därmed hindrat entreprenören från att färdigställa entreprenaden i tid.

För entreprenörens del är det mycket viktigt att sköta sin dokumentation under entreprenadtiden och följa upp hur olika omständigheter som inträffar under entreprenadtiden påverkar möjligheten att färdigställa entreprenaden i tid. Det räcker med andra ord inte att anmäla hinder och samla bevis kring den hindrande omständigheten som sådan.